Ingen vila efter helgens alla bravader men det är inget som vi elever direkt förespråkar numera. Vi är givetvis redo för vår tredje vecka här i El Salvador, i hopp om fler livserfarenheter och spännande expeditioner.

De flesta i vårt härliga gäng stod upp redan klockan 06:00 för att hinna med bussen som skulle gå från hotellet vid 06:45. Tidiga mornar är tydligen ingen ovanlighet för salvadoranska elever för när vi anlände till José Ingenerios (en skola som är med i projektet), var alla redan på plats i sina skolbänkar.

 
Vanlig syn i morgontrafiken

Dagen var kommen för vår första simulering tillsammans med de äldre salvadoranska eleverna, ungdomar, som vi vid det här laget börjar känna väldigt väl nu. Det hela började med en repetition av akut sjukvård (något motsvarande första hjälpen utan kompressioner). Denna lära hade vi med oss i bagaget från vår vistelse på berget El Pital förra torsdagen. Läran inkluderar i följd:

1. Livsfarligt läge – avgöra om det är säkert att utföra en räddningsinsats utan att utsätta sig själv för risker.

2. Kontakt – försöka få kontakt med den drabbade personen genom att peta/ta/beröra lätt den ena foten. Om personen inte vaknar upp fortsätter arbetet med:

3. Andning – sätta handen över (1 cm ifrån) munnen i 5 sekunder för att sen känna om det bildas fukt, tecken på att personen andas. Sedan följer:

4. Plus – ta pulsen på halsen och även kroppstemperaturen på pannan. Kan man känna pulsen så är personen vid liv och då fortsätter arbetet med:

5. Visitering/palpering – av kroppen vid början av huvudet, för att leta efter eventuella blödningar eller frakturer. Lämplig behandling på plats ges sedan, till exempel stabilisera en bruten arm. Om inga skador är funna så kan personen läggas i framstupat-sidoläge, som ger fria luftvägar.

Modellen följer nästan samma riktlinjer som ett svenskt ambulansteam använder sig av. Något nytt var att erektion påvisade ryggskada, att förhårdnader i magen berodde på inre blödningar och att urin och avföring kunde vara ett faktum vid chock och ryggmärgsskada.

Jonathan har koll på läget


Nyfikna åskådare

Utifrån dessa kunskaper övade vi praktiskt på varandra under några minuter, för att sedan förbereda oss på en jordbävningssimulering som skulle äga rum på skolan (precis som vi har brandövningar hemma i Sverige). När larmet gick rusade alla svenska ungdomar ut genom dörren för att ta sig till platsen där de salvadoranska ungdomarna skulle mötas upp och material delades ut. Redan då fylldes skolgården med de yngre eleverna, som tydligen var lärda att hålla händerna över huvudet på grund av rasrisk. Våra vårdteam arbetade intensivt med att rädda och ta hand om skadade personer. Lite annorlunda från de simuleringar vi har haft i Sverige, var att här i El Salvador gav sig ambulansen iväg med sirenerna på mitt i storstaden, även om det hela bara handlade om en övning. ACTION!

Förmiddagens fortsättning spenderades sedan i Versalles, där vi bland annat fick ett varmt välkomnande av stadens kommunala skola. Vi svenska elever kunde inget annat än att le glatt mot de härliga små barnen som stod uppradade utmed gatan och viftade febrilt med sina svenska flaggor. De visade oss till själva skolbyggnaden, där alla elever sedan bad för oss och några flickor klädda i färggranna klänningar, visade upp en traditionell dans i takt med stämningsfull musik. Ännu en gång kände vi folkets stöd inför projektet ifråga.

Efter lunch tog bussen oss till en plats vid namn El Playan. Vi kunde därifrån se en vulkan och marken innan dess början, var belagd med svart lavasten så själva synen kan jämföras med en plöjd åker. Under kriget var detta ett ställe där militärgrupperna (polisen och staten) avrättade och torterade folk, gamla som unga. En tid efter kriget blev detta sedan en plats där människor gick och letade efter sina nära och kära´s livlösa kroppar. Än idag kan man hitta rester från lik som ligger begravda i all lava-massa. Historien bakom platsen är skrämmande men utsikten över fältet var riktigt mäktig att se med blotta ögat.

Sista anhalten för dagen var vulkanen San Salvador, vars håla eller djup kallas El Boqueron. På bussens tredje växel färdades vi upp för den backiga och krokiga vägen. Slutligen kunde vi skymta en parkering och därifrån började vi ta oss till toppen genom ett starkt fotarbete. Naturen var ljuvlig och det var ett tag sedan vi fick känna på en sådan frisk luft. Temperaturen var annorlunda på så sätt att den förändrades snabbt till ett kallare klimat. Det märktes direkt att detta var en park som landet hade satsat och lagt en del pengar på, dels för att bevara och hedra men också för lite av turismens skull. Basfaktan om vulkan är bland annat att dess diameter är 5000 meter, botten upp till toppen är 555 meter och sista utbrottet var år 1912. Efter några besökta utsiktsplatser och en titt in i museet, begav vi oss hem till hotellet för lite utvärdering och fortsatta studier.

Dagens skratt

Som alla tidigare gångna dagar här i El Salvador, så fylldes även denna med nya spännande intryck och erfarenheter. Resan börjar lida mot sitt slut men det svenska järngänget i El Salvador tänker utnyttja sina sista dagar till max!

Jag antar att ni där hemma vill ha dagens väderprognos, så här kommer den: Mulet, men stundtals några solglimtar. Ingen av oss som direkt led av solens frånvaro, snarare tvärtom, eftersom de flesta har dragit på sig en ”fy attans” solbränna.

Detta var allt för lilla mig, men innan inlägget avslutas så skulle jag personligen vilja hälsa, med all min kärlek till mamma, pappa, Simon och Joakim!

Hjärtliga hälsningar

Stefanie Nilsson