Det var en tidig morgon idag, redan halv 7 var det frukost. Många var trött från gårdagen och därför var det inte alls någon bra uppslutning på morgonens fys. Men halv 7 bjöds det på ost- och skinkomelett som vi alla tycker smakade bra tillsammans med ananas och vattenmelon. Vårat rum hade försovit oss i morse så vi hade väldigt bråttom. Men inget kunde gå fel en sån bra dag som denna, strålande sol och 20 grader redan klockan 8 på morgonen.

Dagens första aktivitet var på Jose Ingenieros. Till skillnad från de andra dagarna vi varit där så var det verkligen fullt. Skolan hade precis öppnat igen för eleverna efter att skolan varit stängd på grund av allt regn som varit. Man hörde redan utanför att det var folk på skolan, full ståhej var det. Väl inne på skolan blir vi visade till olika klassrum. Ingen visste vad som hände och när vi kommer in möts vi av applåder men ingen vet hur vi ska besvara dem så vi stod bara där och tittade. Det kändes väldigt fånigt men när vi kom till andra klassrummet började isen smälta och vi sa vad vi hette och frågade lite frågor och sa att vi var tacksam för att de tog emot oss här i El Salvador. För så är det verkligen, vi blir omhändertagna med öppna armar.

Efter vår pinsamma introduktion så var det rast. Vår trogna vän Diego visade några av oss runt i skolan. Och jag tror inte jag är ensam om att tycka att skolan är alldeles för liten och alldeles för högljud för 200 personer.

Efter rasten var det tillbaka in i lektionssalen för att lyssna på en föreläsning om Oscar Romero, som var en biskop här i El Salvador, och jag kommer snart in på lite mer om redovisningen. Men Under denna redovisningen satt vi ca 35 st i ett väldigt litet klassrum, och än en gång visade dom en underbar vänskap och flyttade på sina saker för att ge plats på bänkarna. Men innan redovisningen skulle starta skulle vi leka en liten lek som vi numera är ganska vana vid; djurleken. Man får en lapp med ett djur och så ska man med hjälp av kroppen hitta sin partner, inga ljud är tillåtna. En sak som också blivit en vana är att jag är den enda som inte får en partner. Men när humöret var på topp så var det dags att sätta sig igen.

Pressentation om Romero

Redovisningen handlade som sagt om Oscar Romero som var Biskop. Han föddes in i det rikas sida men valde ändå den fattiga. Romero visade stort hjärta till folket i El Salvador, och speciellt de fattiga. Romero ville leva som de personerna han träffa, och alltid försöka ge dem en bättre tillvaro. Som ett exempel berättade dem att om han träffade en person utan skor tog han av sig sina egna och gav dem till personen och gick själv barfota istället. Romero visade folket den rätta vägen, hur man skulle leva för att få det perfekta landet, han visade vägen till Jesus kristus. Han bad dem rika, dem som hade allt, att ge till dem fattiga, dem som inte hade någonting. Han gav allt för att rädda de fattiga, och insåg att här behövdes göra en förändring och Romero skulle bli den ledande hjälten. Detta skulle kosta honom livet.

Under Romeros tid pratade han mycket om att ”vi ska inte slåss rika mot fattiga, för vi båda är här av samma anledning och vi har samma rätt att leva på denna jord med samma rättigheter.” Romeros död fick bli starten för den demokrati som håller på att utvecklas än idag. Många ser Romero som en förebild, men inte för den demokratin han förde utan för den underbara människan han var och med det stora hjärtat han hade till sitt folk. Romero dog 63 år gammal.

Men nu kommer vi till det värsta, under hans begravning hade regeringen (vilket dom förnekar) planerat en massaker. För på taket runt omkring kyrkan som Romero skulle begravas i låg det civilpoliser som var bereda sina vapen och granater, och detta var på 1980 talet. Kan ni tänka er att det är lite mer är 30 år sedan bara som polisen skött mot sitt eget folk från order av regeringen.

Film på Romeros begravning

Ett utav taken som poliserna gömde sig på (inte Jonatans huvud)

En utav vår lärare var med när detta hände, har var med på torget utanför kyrkan där dom började skjuta. Jag tänker dock inte berätta om vad han gjorde osv utan det är hans egen historia. Men som sagt så slutade inte begravningen som man ville. Istället snabbade man sig ner under kyrkan för att begrava Romero. Man var rädd att man inte skulle hinna innan folk som instormande, men allt gick bra och nu ligger han där nere.

Detta var alltså elever från skolan som berättade detta tillsammans med lite historier från Angel. Lite senare på dagen skulle vi också få åka till kyrkan och torget som allt detta ägde rum på. Men innan det var det lite ”hantverksarbete” på schemat. Killarna skulle göra nyckelhängare, och tjejerna smycken (snacka om fördomar).

såhär blev resultatet

När vi alla var klara gick vi gå ner till bussen för att ta oss just till kyrkan och torget. På bussen kommer två okända människor som ingen av oss sätt förut, våra vakter.

Väl framme vid kyrkan få man många känslor när Angel börjar berätta om händelsen i detalj, man märkte verkligen att han visste vad han pratade om. Det är verkligen intressant att lyssna på en sån person, han fångar sina lyssnar med sina egna versioner av händelserna.

När vi hade varit ute på torget och sett oss runt var det dags att gå ner till graven. Här var det mycket känslor, bland annat låg det en kvinna på knä över Romeros grav och bad när vi kom ner. Nere vid graven är det inte bara Romero som ligger utan även ett flertal till, och det går faktiskt att köpa sig en plats på denna gravplatsen. Men jag tror att vi alla är överens om att denna gravplatsen var till för hjältar som förtjänade sin plats i himlen.

Här är en bild på Romeros grav:

De fyra pelarna runt graven representerar de fyra evangelium. Rosen symboliserar livet, och trots Romeros död så lever han kvar i folkets hjärta. Kaffe växten symboliserar El Salvadors levnadsbröd. Kulan mitt i Romeros hjärta symboliserar kulan som träffade honom under en gudstjänst, och samtidigt är det en krydda. Käppen bredvid Romero symboliserar kyrkans makt. Och sist men inte minst har vi en krydda som bär samma namn som han själv; Romero

Det finns grupper som fortfarande tänker på samma sätt som man gjorde då, för ca 30 år sen, men man låter ändå Romero vila i frid.

När vi var klara i kyrkan ville många köpa souvenirer i ståndet utanför så det fick dom göra. Sen var vi alla hungriga så vi stannade förbi på pizza hut (stor besvikelse hos alla... eller?) Pizza och läsk satt bra i magen hos oss alla skulle jag tro. Efter maten så kom det in tårta, men ingen hade någon aning om vad som hände, och till slut kommer alla servitriser fram och ställer sig framför Malte. Samtidigt som dom ger honom en ballong börjar dom sjunga som om han fyllde år. En rolig tradition dom tydligen hade här.

När allt var klart på pizza hut drog vi oss vidare till hotellet för att byta om till långbyxor som vi så väldigt gärna ville ha på oss i det kyliga, blåsiga El Salvador (vindstilla och 32 grader). Långbyxor och täckta axlar var ett måste för att komma in i kyrkan som vi skulle till nu på eftermiddagen. Vi hade fått besked om att bussen skulle åka från hotellet kvart i, och när alla är klara och redo för att gå ner till bussen så hade vi tydligen fått fel information och kortbyxor var tydligen tillåtet i kyrkan, så det var bara att byta om igen.

Jag ska vara ärlig från början och säga att jag inte riktigt förstod allt vi gjorde i denna kyrkan. Tolken var lite svår att förstå och då är det inte lätt att hitta något samband i det hela men jag ska försöka sammanfatta det hela lite lätt utifrån det jag tog till mig.

Först fick vi en visning i kyrkan där man visade lite var alla bilder hade för mening, för detta var inte bara en kyrka utan också en högskola samt museum. Även på detta stället låg det präster begravna. För på denna platsen hade 5 präster blivit skjuta, plus två oskyldiga kvinnor, en mamma och en dotter som bara råkade vara på fel plats i fel tillfälle. Detta utspelade sig så sent som 1989, alltså nästan igår. Detta är något som alla här i El Salvador vet om, men alla vill glömma.

Rosträdgården som tyvärr inte har blommat så bra pga regnet

Efter rundturen på museet fick vi gå in i rummet där mamman och dottern dog. Vi tog lite bilder på tavlor där inne och här får ni se en av dom:

Bilden symboliserar en mamma och en dotter. En mamma som skyddar sin dotter från faror enda in i döden. För när kvinnorna hittades så låg mamman över sin dotter, vilket man tror att hon gjorde för att skydda henne. Hur vet vi det undrar ni då? Jo, vi fick faktisk se bilderna som polisen hade tagit för sin utredning. Riktiga bilder, väldigt starka bilder, som gav många känslor och satte hjärnan i arbete. Hur kunde regeringen ännu en gång göra så här mot sitt folk?

Och med den frågan avslutar jag mitt blogginlägg. Godnatt.

Ps. vi tog bussen hem och åt, sen gick vi till sängs allihopa. Ds

Viktor Johansson (cn)