I morse satte vi klockan på 08.00 ,bussen skulle komma kl 09.00. Till frukost åt vi stekt ägg röra med bönor & mjölk och choklad flingor. Jätte gott var det!
När bussen kom åkte vi på välkomstscermoni på José Ingenieros skolan. Vi fick ett otroligt fint bemötande, där var killar som stod och spelade trummor och folk med paraply för att skydda oss mot regnet.
Väl inne i klassrummet höll alla lärareoch rektorn tal, först på spanska och sedan var de en tjej i våran ålder som översatte till engelska. De hade dekorerat med egen gjorda Sverige flaggor, ballonger och stora blom buketter och deras lärare dansade i grupp med stora klänningar med starka färger.

Allihop var så fint uppklädda, killarna och tjejerna hade vit skjorta och svart väst med matchande svarta byxor. När vi såg hur fina alla var, både lärare och elever kände vi nog att vi inte var tillräkligt fina i våra turkosa drottningblanka tröjor=)

Efter att vi varit på välkomstcermonin åkte vi buss till en jätte fin restaurang, där vi åt tre rätters allihopa.
Till förrätt fick vi varm grönsaks soppa, till varmrätt åt vi kyckling med bacon röra i ihop med majs is och till efterätt fick vi en jätte fin tårtbit ihop med te/kaffe.

När vi ätit färdigt delade vi upp alla skor och gåvor emellan oss och sorterade efter storlek och manligt/ kvinnligt. Efter detta åkte vi till en idrottshall där det var 211 människor samlade varav 80 barn som hade bott i denna hall i en vecka på grund av att dem mist sina hem i vattenmassorna.

Att komma in i hallen och se alla dessa människor bo så som dem gjorde var väldigt rörande och starkt. De var hög musik på och barnen var sysselsatta med massa aktiviteter, allt detta bara för att dem inte ska drabbas av psykiska men i framtiden.

Att se dessa människor bli så glada för en sådan grej som ett par skor eller en filt, gav oss så mycket. Man kände sig helt plötsligt så liten, man skulle vilja göra så mycket mer. Detta fick en även att tänka till, vi har de så otroligt bra till skillnad från många andra och ändå klagar man.

Men man får inte glömma bort att dessa människor faktiskt har tak över huvudet och regelbundna måltider varje dag, när man ser detta som är en sådan stor skillnad på hur de är i Sverige glömmer man lätt bort dem t.ex. äldre som kanske sitter i rullstol och som inte kan ta sig till sådana här byggnader där dem kan få hjälp.

Det har varit en väldigt rolig dag men samtidigt enormt givande och känslosam.

Kramar// Hanna Kristiansen